Liljeholmskajen möter sandstrand

Tänk er att det fanns en stor sandstrand längs Liljeholmskajen. Och en allé av palmer samt en asfalterad boulevard som skiljde affärskomplexens businessmen från badstrandens semesterfirare. Och på vägen ned till stranden möter du kostymnissarna som skyndar till nästa affär. Nu har du en bra bild av vilka känslor som Barcelonas efterkonstruerade sandstrand ger. Allt känns nämligen ganska knepigt. Visst är stranden fin – och hallå, det är ju ändå en sandstrand. Men vi kan inte påstå att det ger någon typ av härlig semesterpardiskänsla att ligga på den här stranden. Och det känns snarare mer som The Truman show än som The Beach.

I dag har vi fortsatt att promenera längs Barcelonas gator. Vi började med att famla i blindo efter ett bra frukostställe. Här kan vi direkt konstatera att det knappt finns i den här staden. Varje litet fik är som en korsning mellan enarmade banditbarer och flottiga amerikanska syltor. Utanför alla fik finns samma gulnade bilder på färdiggjorda baugetter och några typiska maträtter. Bilderna är allt annat än aptitliga men det är också oftast insidan av cafeérna som skyltar med dem. Och tyvärr är menyerna sällan på engelska samtidigt som personalen inte kan annat än spanska vilket gör det svårt för sådana som oss som inte äter allt att försäkra oss om vad maten innehåller. Våra planer gick från att gå mot shoppingkvarteren och hitta frukost på vägen till att gå mot Starbucks men förhoppningsvis hitta annat frukostställe på vägen till att slutligen leta ivrigt efter Starbucks. Efter en halvtimmes letande lyckades vi orientera oss fram och sjunk ned i de härliga sofforna med en hasselnötschoklad med grädde, färskpressad apelsinjuice, kaffe americano och två grillade mackor med kyckling. Och gratis WiFi, ingen dålig frukostbonus det! Aaaaah!

Efter gårdagens bloggande fick vi några kommentarer där någon rekommenderade de typiska turistkvarteren och någon annan menade att vårt missnöje skulle ligga i att vi just besökt endast turistkvarteren. Så vi tänkte att vi skulle följa tipsen. Vi gick mot gudiat håll. Och plötsligt såg vi det. De fina, vackra, genuina spanska kvarteren med mysiga frukostfik och härliga menyer på engelska … Är ni som jag? En sådan som tror att de genuina spanska är de fina trånga kvarteren med flagnande rosa färger, blommor hela balkongerna som trängs med torkande tvätt? Då kan jag säga att vi är grundlurade. För denna vackra och romantiska bild av det ‘genuina’ Barcelona’ har vi endast hittat i just turistkvarteren. Så jag är ledsen Åsa, vårt missnöje med staden låg snarare i att vi inte besökt turistkvarteren!

Att komma till turistkvarteren är som att gå in i gamla stan. Det är dyrt men så värt det – för varför skall jag åka på semester till Stockholm och gå runt i de delarna som är precis som vilken annan storstad som helst? I vanliga fall är vi inte så förtjusta i turistfällorna, men om man åker till Barcelona för annat än nattlivet så är det nog just dessa kvarter man bör besöka. Annars känns det allt för mycket som hemma!

Och om vi tänker efter … Varför åka till Paris och bara gå runt i stan när man kan spendera dagen i den fantastiska turistfällan Montemarte?!

Väl i turistkvarteren fick vi se både Catedral och Santa Maria del Mar. Vi fick handla på Desigual – OJ vilken lycka!!! Inte billigt på något sätt, men himlen ändå! Vi fick också äta tapas på pay-per-stick-vis. Det ligger tapas uppradat längs hela baren och det är bara att plocka. Varje tapas kommer på pinne och när du ätit klart så betalar du per pinne. Fantastiskt koncept!

Så fick vi för oss att orientera oss ut ur fällorna och hamnade i en stor park som också erbjöd djurparksbesök för de villiga. Inte vår melodi i dag men roligt om man har barn kan jag tänka! Så vi drog oss ner över för att få vandra på strandpromenaden och njuta av solen på öppna ytor, istället för att jaga skenet mellan höghusen. Och vi blev mäkta förvånade av promenaden ned till stranden. Bara stora affärskomplex med speglade väggar. Opersonligt och trist. Lika förvånade blev vi när vi äntligen! nådde stranden, för den var verkligen så tillrättalagd.

Jag säger det igen – åk till Nice istället, om ni inte redan varit där. Sen kan ni åka hit! Strandpromenaden i Nice, de underbara byggnaderna och de stora öppna fina ytorna. Små fina butiker och riktig paradiskänsla! Och vilken mat!!!

Vi lapade sol i någon timme. Passade på att läsa vidare i Alex Schulmans fantastiska nya bok. Han är grym den killen, på att uttrycka sig. Har inte haft en god bild av den mannen tidigare men när jag läste hans första bok i Nice – Skynda dig att älska – blev jag helt tagen. Han är briljant! Sedan sökte vi oss uppåt till turistkvarteren igen, letade marknadsstånden på La Rumbla som tyvärr verkade vara stängda i dag, gick vidare hemöver. Butikerna öppnade sakteliga igen, klockan åtta på kvällen, efter dagens siesta. Vi gav upp kvällspromenaden och slutade i en taxi hem. Klart värt 50 kronor!

En sak som vi funderade på längs turisternas stråk var vad inkastare till restauranger EGENTLIGEN har för jobb. Jag menar, man äter inte om man inte är hungrig. Och jag äter inte om jag inte är hungrig oavsett pris. Och jag äter definitivt inte om maten är dålig bara för att den är billig – och blir billigare per ‘nej tack’ jag yttrar. Så vad är egentligen restauranginkastarnas jobb?

Nyss insmygda från hotellets ‘Stop and snack’ vankas nu ytterligare några sidor i boken. Och kanske lite Bananas (dokumentär) som vi fått med oss på resan. Sen skall vi sova för att ta oss an Barcelona våran sista riktiga heldag. Och vet ni vad. Desigual är ett absolut stopp igen i morgon. Måste få med mig ett till underbart plagg. Och frukost på Starbucks, så klart!

G´natt.

Dagens promenad utmarkerat i rött.

Parken

Strax innan stranden

Stranden

Stranden

Läs även andra bloggares åsikter om resedagbok, Barcelona, Spanien, Desigual, turistfällor, turister