Skuggornas stad – Resedagbok Barcelona del

Så var vi äntligen här – i Barcelona. Ja, vi har visserligen varit här i två dagar nu, men detta är vårt första blogginlägg. Vi skulle ha bloggat redan i går kväll med när vi skulle ta vår siesta innan den sena middagen så klockade vi helt ut. Vi vaknade 12 timmar senare, klockan 9.00 i dag. Det var visserligen inte så konstigt …

Klockan är 00.00 och det är fredag natt. Vi har precis packat det sista och har bara några saker kvar att fixa innan det är dags för ett par timmars sömn. Vi har funderat på huruvida vi borde sova eller ej men kommit fram till att det nog är lika bra. Noggrannt ställer vi slutligen klockorna på 03.00 och släcker lampan.

När Marcus väcker mig klockan 03.34 har min klocka inte ringt. Tur att vi ställde båda telefonerna! Sömndrucken som aldrig förr kravlar jag mig ur sängen och tvättar bort allt svart under ögonen. En halvtimme senare drar vi ut väskorna genom porten och förvånar oss över att luften är så varmfast det är mitt i natten. Varje morgon denna vecka har andedräkten rykt ur munnen, men just i natt kommer vi trots allt att klara oss med sommarjackorna. Härligt.

Det slår oss att vi aldrig tidigare gått den hör sträckan till tunnelbanan så här sent på natten. Vi är aldrig ute så sent. Och det inser vi också när vi blir förvånade över tunnelbanevagnarnas tillstånd. Skräpigt, skitigt och glesbesökt. Efter några stationer kliver en kille på som skrålar hiphop ur mobiltelefonen. Han sjunger med och tycker att han är en riktig gangster. Samåkare flyr den delen av vagnen. Vi sitter kvar och blir riktigt irriterade, märkbart att den korta skönhetssömnen gett oss dåligt tålamod. Tillslut får vi nog gröna ögon och Hulkenuskler där vi sitte roch inte försöker titta på honom för han reser sig upp och går längre bort i vagnen. Vi pustar ut.

Hela resan går annars mycket smidigt. Tunnelbanan väntade vi på i fyra minuter. Fem minuters väntan på Arlanda Express. Och boarding på planet så fort vi kommer fram till gaten. I luften i tid och äntligen fick vi sova. Flytet innebar också att frukosten som vi tänkt inta på Arlanda uteblev. Och när man flyger med SAS/Spain Air så kan man ju glömma att få något på flyget. En futtig macka och en liten juice för 200 spänn. Det är så att man skäms över att vara svensk!

25 minuter före beräknad ankomsttid landar vi i Barcelona. En otroligt fräsch flygplats, det luktar gott överallt. Taxi till hotellet, efter en rundtur genom stan så att taximetern fick rulla på lite. VI kanske aldrig varit här förut men vi kan läsa skyltarna! Smidig checkin med trevlig personal och så landade vi sedan i sängen på hotellrummet, som ser ut som ett typ Scandic-hotel. Kliniskt och fräscht men samtidigt opersonligt. Det enda vi är missnöjda med är att internet inte är gratis. Vilket visserligen visat sig vara mycket vanligt här, varför vi nu sitter på en restaurang och multitaskar ätande med bloggande.

Efter vår första siesta på lördagen ryckte vi upp oss och drog ut på stan. Det visade sig vara riktigt kyligt eftersom vinden drog på rätt bra. Vi åt en paella till lunch och konstaterade att det var den flottigaste maten vi någonsin ätit. Sedan blev det en tur till OS-parken och så vidare ned mot hamnen. Det var en lång promenad och vi hade verkligen ont i fötterna när vi intog marknadsståndens La Rumbla. Och först då, vid sju på kvällen och i turistkvarteren fick vi syn på folk. La Rumbla kryllade av turister och det var riktigt mysigt att knalla mellan knallarna vid skymningen. Nu hade också butikerna öppnat. Stängda vid 17 men öppna vid 20 – det är annorlunda här helt enkelt! Vi beslutade oss också för att promenera hela vägen hem och kring 21 hade vi slingrat oss tillbaka till hotellet. Vi hade stora planer på att ta oss till restaurangen runt hörnet och äta en sen middag. Det hade inte blivit mycket mat den här dagen och restaurangen erbjöd även gratis internet. Bra, tänkte vi, dags för första inlägget i resebloggen. Vi skall bara lägga oss här en stund … … icke så förvånande somnade vi och vaknade inget mer den kvällen.

Vid 09.00 vaknade vi i morse. Vi drog oss ett tag och konstaterade sen att vi inte fått någon tandkräm av hotellet så vi var tvungna att ta oss till affären runt hörnet som vi sett igår. Vi plockade också med oss datorn så att vi kunde göra gårdagens middagsbloggande till dagens frukostplaner. Men tji fick vi, på en söndag är det mesta stängt, både affärer och  restauranger. Så det fick bli en brandrostad croassaign på local-fiket där de inte pratar engelska istället. Tillbaka med datorn på hotellet och iväg på nästa äventyr. I dag hägrade sagoparken Park Güell – den stora idén om en engelsk sagopark i Alice i Underlandet-stilsom slutade som en vacker offentlig sagopark och enligt planernas mått mätt en flopp. För om inget är öppet så är det ju perfekt med en parkvandring och härligt läsande i solen.  Vi såg på kartan att det skulle bli en rejäl promenad så istället tog vi oss till tunnelbanans gröna linje. Vi gick nedåt, nedåt, nedåt och så gick vi nedåt lite till. Det var lite läskigt att gå så långt ned under jorden för att nå tunnelbanestationen, speciellt efter de skräckhistorier jag bjudits på innan vi åkte, om rapporter om rån i tunnelbanan. Men vi vågade oss iväg och kom fram helskinnade som tur var. Promenerade nu uppåt, uppåt, uppåt och en brant backe till och så entrade vi de vackra mosaiktornen och pepparkakstornens ingångar. Parken var enorm och alla vägar fortsatte leda uppåt. Så vår dag fortsatte i samma tecken som den föregående – vi promenerade hela dagen. Det fanns inga platser för att lugnt lägga oss ned att läsa, men det gjorde inget för solen stekte härligt och parken bjöd på vackra gångar och fina utsikter. Vi kom svindlande högt upp.

Runt klockan 14 hade vi gjort parken och kände att vi inte riktigt var redo att åka tillbaka till hotellet. Över en pizza bestämde vi oss för att vandra till den omtalade La Sagrada Família, kyrkan som blivit Spaniens mest besökta sevärdhet. Även detta bjöd på en ordentlig promenad och vi hade först tänkt ta tunnelbanan dit. Som tur var ångrade vi oss för på vägen dit fick vi verkligen se en hel del mysiga kvarter, riktiga local-ställen. Och det var första gången vi faktiskt började tycka att Barcelona hade någon mysfaktor. För hittills tycker vi mest att det är en storstad likt många andra utan något speciellt att locka med. Det är långa avstånd och ganska tråkiga kvarter det mesta. Även om det kan vara charmigt på den vänstra sidan så är den högra sidan ett typiskt modernt eller business-kvarter, om du nu inte råkat hamna i de riktigt shabbiga områdena …

Kyrkan däremot var föga imponerande. En ganska mysig park men parkerna vi besökt innan var mycket bättre! Och kyrkan var mest täckt av byggnät och byggnadsställningar. Den var otroligt stor, så utan allt detta byggande hade den kanske kunnat imponera, men i jämförelse med de kyrkor Paris har att erbjuda var detta inte värt promenaden! Nu vet vi att många verkligen tycker att den är vacker men vi håller helt enkelt inte riktigt med. Jo, visst, klart den är vacker. Och jämfört med våra svenska kyrkor så är den fantastisk! Men det finnas andra städer i Europa som är mer spännande att åka till om man nu tänkt att beskåda kyrkor.

Klockan var nu 16 och vi var fortfarande inte riktigt redo att ta oss direkt till hotellet. Så än en gång skippade vi tunnelbanan och gav oss ut på en promenad. Med fötterna riktade mot vårt tillfälliga hem passerade vi L’eixample, stadsdelen med de modernistiska skapelserna. Vägen dit var riktigt rolig och vi insåg snabbt att vi huserar på fel sida stan. Skall ni åka till Barcelona, se till att husera någonstans mellan detta kvarter och La Família! Det flockades människor runt ingången till paradhuset som prydde en sida i vår Barcelona guide från Lonely Planet. Och av bilderna att döma hade det varit riktigt kul att gå in och titta på modernismens bakgård. Men 180 kr per person och vi blev mycket snåla. Jag menar, hallå, 180 spänn i fem minuter. Och turistbussen ville ha samma peng för en dags tripp. Nej, skulle man göra alla turistsaker på sina resor, och speciellt här, skulle man va pank på en dag. Och vi är generellt mycket snåla när det kommer till entré-avgifter med mer. Massor med pengar och packat med folk. Betala pengar för att stå i kö, nej tack! Vi tar allt som är gratis och lägger pengar på mat och shopping istället! Ett par modernistiska hus fick vi se i alla fall innan vi slankt in på ett Starbucks med en stor skylt om Free WiFi!

En kaffe americano, vatten, stor chokladkaka, mejl- och facebook-koll, några samtal och en ytterligare promenad senare så tog vår dag slut. Vi har snabbt lärt oss att Barcelonianerna stänger staden mellan 15-19 varje dag och först kl. 20.00 äter man middag. Så nu sitter vi här klockan runt 22-tiden och skall snart äta vår sena middag i svenska mått mätt medan vi gör vårt första inlägg i resedagboken, kapitel Barcelona.

Sammanfattningsvis kan vi säga att vi har det bra. Vi har röda ränder på kroppen som är ömma, men igen tanke på att bada. för att ge er en hint om vädret. Barcelona är en riktig storstad – en stad i skuggorna av alla höghus. Vi har hunnit göra det mesta vi tänkte på ett par dagar och känner att vi kommer att vara nöjda med fem dagar! Kvar på listan står shopping och stranden (utan bad!). Bergsbyn kommer vi tyvärr att missa då vi i kväll läste att banan dit upp endast går på helger under försommarperioden. Vi är glada att vara här, vi njuter och slappar ordentligt. Men står du i valet och kvalet mellan Nice och Bracelona är Nice att rekommendera – många gånger om!

Puss och kram på er alla där hemma så länge.

Karta över Barcelona. De blå sträcken är vad vi promenerade dag 1 och de lila sträcken är dag 2. De svarta prickade strecken är tunnelbanan vi åkte.

Äntligen här!

Olympiaparken

Barcelonian ??? ;D

Sagoparken

Sagoparken

Sagrada La Família

Modernism-kvarteren

Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, resedagbok, resa, Spanien, Sagrada La Família